Nordisk Journalistcenter (29.03.2017 - Heikki Jokinen) Visste du, att muslimska asylsökande har skändat den kristliga världen genom att bajsa och urinera i Heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad i Skåne? Samt att skriva islamistiska slogans på kyrkans väggar? Inte? Men miljoner har hört vad som hände och tusentals har blivit riktig arga, särskilt i USA.
Men det vet du säkert, att en pizzeria i Washington DC hade en pedofilring i källaren och att Hillary Clinton var inblandad i den? Det visste och trodde ju en stor del av USA:s medborgare. Förra december gick en av dem själv till pizzerian med vapen i handen för att göra slut på pedofilernas smutsiga sysslor – som han visste skyddades av Washingtons elit.
Resten av de arga människorna nöjde sig med att skicka en varning till restaurangens ägare. “Denna restaurang skall brännas ner till grunden”, stod på en av de tiotals meddelanden han fick.
Money makes the world go around
Inte överraskande: Pengar ligger bakom dessa helt och hållet påhittade falska nyheter. Företag som Facebook och Google tjänar sina pengar med att folk klickar på annonser på deras sidor. Ju fler läsare, desto mera annonser och desto mera klick. Detsamma gäller förstås för olika mer eller mindre seriösa nyhetssidor på nätet.
Vi människor är ju sådana att vi vill bli arga för saker vi inte tycker om. Säger rubriken på Facebook-strömmen nånting chockerande om saken eller människan vi älskar att hata, blir det lätt att klicka. Och precis sådana poster har Facebooks algoritm lärt sig att visa oss för Facebook tycker om snabba reaktioner och stora känslor.
Fakta har förstört många goda nyheter, det vet den journalistiska folkloren.
De mest chockerande rubriker som ska få oss att klicka skriver de som inte behöver bry sig ett dugg om sanningen eller journalismens etiska regler. Fakta har förstört många goda nyheter, det vet den journalistiska folkloren.
Lokala nyheter från Makedonien
Det finns också ett annat sätt att tjäna pengar med helt och hållet upphittade nyheter. Många tidningar även här i Norden har skrivit om de unga i den makedoniska småstaden Veles. De hade hittat en fin business: att producera och, på sina nätsidor, distribuera falska nyheter till läsare i USA.
Då läsare klickar på annonser på deras sidor, kommer pengar in. Inte alla gör det, men tillräckligt många för att skapa inkomst.
Med en hög ungdomsarbetslöshet och en genomsnittlig lön på några hundra euro per månad är det lätt att förstå hur produktion och distribuering av falska nyhetssidor blev en populär syssla i Veles.
Före förra presidentvalet i USA registrerades i Veles, enligt tidningen The Guardian, över 150 domäner som för det mesta hade ett pålitligt klingande namn och handlade om politik i USA. En del av dessa hävdar att de har miljoner av besökare. De flesta gav ut sensationella falska nyheter om politik och val i Förenta Staterna.
Via Facebook fick dessa massiv synlighet och läsarskara. För att stödja synlighet skapade och köpte man falska Facebookprofiler. Enligt tidskriften Wired, som har intervjuat dessa nätsidors skapare i Makedonien, kostade en förfalskad Facebookprofil med ett ryskt namn 10 US-cent att köpa, med ett amerikanskt namn 50 US-cent.
BBC intervjuade Goran, en 19-årig student från Veles. “Amerikaner älskar våra historier och vi gör pengar på dem. Vem bryr sig om de är sanna eller falska?”, säger han.
Klippa och klistra
Innehållet för sina politiska sidor kopierade makedoniska unga för det mesta från ultra-högersidor från USA. De lade till en sensationell rubrik och distribuerade historien. Några makedoniska nätsidor betalade skribenter från USA för att utforma nyheter som var ännu mera sensationella.
Att välja vilka falska nyheter som ska distribueras har ingenting att göra med politiska åsikter hos dem som driver dessa nyhetssidor i Makedonien. Enligt Buzzfeeds artikel prövade de också sensationella nyhetssidor som lutade åt vänster eller stödde Bernie Sanders.
De sålde inte. Sanders eller Clinton anhängare hade rätt begränsat intresse att läsa dessa. Man lärde sig snabbt att ju mer falsk och höger, desto fler läsare. Och desto mer pengar.
Enligt Buzzfeed samlade den mest populära falska nyheten om Hillary Clinton från Makedonien 480 000 delningar, reaktioner och kommentarer på Facebook. Siffran går att jämföra med de 175 000 Facebookinteraktioner för New York Times nyhet om Donald Trumps förlust på 916 miljoner US-dollar i beskattningen av 1995.
”I går kväll i Sverige”
Vi i Norden står inte utanför den stora världen. Makedoniska nätsidor var inte bara inblandad i den ovannämda falska nyheten om pedofilerna i en pizzeria i Washington DC, utan också i den om kyrkan i Kristianstad.
Dagens Nyheter har spårat hur nyheten om Kristianstad gjorde tusentals människor i USA arga och skapade islamfientliga kommentarer. Tidningen intervjuade Ivan Stankovic i Makedonien. Han ger ut en nyhetsida på Facebook med 200 000 följare.
Historien om kyrkan hittade han på en islamfientlig ultra-höger nätsida från USA. Dit hade den kommit från en svensk högerriktad nätsida, men den hade skrivits om rejält.
Bakom den falska nyheten finns nämligen en sann historia. I Kristianstadskyrkan hade det varit problem med alkohol- och narkotikaanvändare som stökat, som media i Sverige berättade om. Som numera är så vanligt, började det omedelbart en hektisk debatt på nätet om att de var asylsökande.
Den amerikanska nätsidan tog historien men skrev om den så att alkohol- och narkotikaanvändare blev muslimer. Ivan Stankovic såg genast att nyheten var falsk, men den hade snabbt fått många delningar och gillanden. Den hade alltså potential att få många klick, så han lade den till alla sina nätsidor. Och fick många klick.
“Narkomaner i kyrkan är ju inte så spännande direkt. De har väl ändrat det till muslimer för att artikeln ska bli mer populär, helt enkelt”, säger han till Dagens Nyheter om den amerikanska nätsidans sätt att skriva om nyheten.
En hel månadslön på ”förbjudna jullyktor”
Efter denna behandling fick historien vingar och blev publicerad i många länder och på många nätsidor. Snart var den uppe på sidor med sammanlagt över 10 miljoner följare.
Efter denna och många andra liknande falska historier påstår sig miljoner människor utanför Sverige veta vad som hände “last night in Sweden”.
Stankovic berättar också för Dagens Nyheter om sin största succé. Han gav ut en falsk nyhet att myndigheterna har förbjudit jullyktor i Sverige för att inte förolämpa muslimska invandrare.
“Det blev helt galet, säger Ivan. Jag fick in en hel månadslön på en dag, jag hade aldrig förut tjänat så mycket på en enda artikel”, säger han till tidningen.
Framgångens avigsida
Vad har allt detta att göra med journalismen? Tyvärr ingenting vad gäller journalisternas sätt att arbeta, etiska regler och strävan att gräva fram fakta. Men tyvärr minst lika mycket att göra med journalistikens framtid och ekonomi.
Kan det hända att sådana helt och hållet upphittade så kallade nyheter småningom kommer att ersätta journalistiken, eller i alla fall en del av den? Blir yttrandefrihet nånting för bara de mest sensationella, effektiva och stora aktörer? Det är inte gratis att granska fakta och bedriva sakkunnig journalistik.
Facebook är en genial uppfinning. Den ger människor helt nya möjligheter att skapa och upprätthålla kontakter med andra människor. Den ger människor en känsla av att höra till gruppen, öppnar nya portar. Den sprider effektivt information.
Men den är en business, en bra business dessutom. Under det sista kvartalet av 2016 hade Facebook 1,23 miljarder dagliga användare. Under samma tre månader samlade den in 8,629 miljarder US-dollar i reklamintäkter. Det blir sju dollar per daglig användare.
Facebook har de facto blivit världens största media, trots att den inte producerar något innehåll själv.
Denna framgång har också sin avigsida. De medier som satsar på att gräva fram relevant information och granska fakta har stora ekonomiska svårigheter. Delvis beror det på att reklamintäkterna går ner och delvis på att läsarna blir färre.
Journalistisk etik är inte död
Det vore alltför enkelt och också fel att skylla allt på nätet. Etablerade tidningar var dåligt förberedda för den revolution som nätet gjorde i vårt liv. Att pengarna rullade in var alltför självklart.
Finlands Journalistförbunds tidskrift Journalisti räknade för några år sedan ihop affärsvinsten för de fem stora tidningskoncern och en stor tidskriftskoncern i Finland mellan år 2006 – 2011. Den genomsnittliga affärsvinsten var mellan 11 och 15,87 procent. På toppen var Ilkka-koncernen med 35,2 procent i affärsvinst 2011.
Dessa dagar är förbi, trots att vi de senaste veckor har hört lite bättre nyheter om mediernas ekonomiska situation. Ändå, just nu kämpar många tidningar och tidskrifter för sitt liv.
Det är naturligtvis inte nödvändigt att vi har samma medier som nu i framtiden, de är också business som har sin tid att leva och dö. Men det som är viktigt är att vi överhuvudtaget har medier och journalister som följer journalistiska etiken.
“Det är journalisters plikt att sträva efter en sanningsenlig informationsförmedling” säger journalistreglerna i Finland. Det är viktigt att inte upprepa falska nyheter: “Journalister bör kontrollera uppgifter så väl som möjligt – även om de har publicerats tidigare.”
“Allmänheten ska kunna skilja fakta från åsikter och fiktivt material” och “Journalister ska förhålla sig kritiskt till informationskällorna”.
Yttrandefrihet är inte bara rätt att säga vad som helst. Det är också rätt att få mångsidig information som strävar efter att baseras på fakta och korrigerar sina fel.
Återvinning som lösning
Den etablerade media är inte alls en enhet, där alla delar är likadana. Tidningar betonar olika saker och nyheter. I vissa fall har de även en linje som syns, som med debatten om ett möjligt Natomedlemskap i Finland. En del tidningar ger mera plats för texter som är i regel positiva för Nato, även om själva nyheterna är skrivna enligt journalistiska regler.
Därför är mångsidig information och media ytterst viktigt.
Tidningar bidrar dessvärre också till att gräva en grop för sig själva. Det känns som om några utgivare har givit upp. I jakten för att minska kostnader har man i vissa fall även kastat bort sådant som kunde vara tidningens starkaste sida: lokalt förankring och trogna läsare.
I och med att ekonomin för kommersiella medier har blivit svårare är det ännu viktigare att se vad som händer med public servicekanaler i tv och radio. De är inte beroende av reklamintäkterna och – i princip – ägarnas möjliga intressen för innehållet.
Tyvärr finns numera ett politiskt tryck att minska public service budget eller begränsa deras journalistiska bevakningsområde. Trycket skulle vara motsatt: att garantera public service resurser och möjlighet att driva oberoende journalistik.
Blir vi mänskliga algoritmer?
Vi journalister måste också se upp bättre med vad vi gör. Det blir farligt om vi börjar göra vårt jobb som en slags mänsklig algoritm, sökande nånting som så många som möjligt gillar och klickar och med att försöka klara i konkurrens med falska nyhetsrubriker.
Sådant händer redan nu. På några redaktioner jagar man klick med fantasifulla rubriker. Tidigare lärde sig journalisterna att skriva in i rubriken eller senast i ingressen vad nyheten handlar om. Nu skall det ofta utelämnas på nättidningar för att få läsare att klicka på texten – bara för att överhuvudtaget veta vad är det frågan om.
På några medier den nya modellen att betala till frilansjournalister är baserad på hur många gånger deras texter blir öppnade på nätet. Då skall journalisten använda mera energi för att göra texten lockande än att gräva fram ännu mera ny information för sin artikel.
Vad bör göras? Som en vanlig mediekonsument är det värt att ha mångsidiga medievanor. Man skall spräcka den bubbla där internetjättarnas algoritmer låser in en.
Man skall följa allt möjligt: olika tidningar, åsikter, tidskrifter, nätets nyhetsidor och även böcker. Och inte glömma public service-radio och tv, deras journalistik är fri från det kommersiella trycket – så länge de får de resurser som behövs.
Till sist den svåraste saken: genom att betala åtminstone lite för vår media försäkrar vi oss om att den ambitiösa journalistiken har en framtid. Rösta med dina pengar, inte bara med ditt pekfinger på telefonskärmen.
Annars är vi utelämnade på nåd och onåd åt makedonska tonåringarnas businessidéer och de amerikanska internetjättarnas vinstsökning.
Artikelns länk på NJC sida
Heikki Jokinen är magister i samhällsvetenskap och frilansjournalist sedan 1986. Han är vice ordförande i styrelsen för Finlands Journalistförbund.
